kysser mina minnen
Ett förvirrande händelseförlopp. En glad bild, nej, flera glada bilder som dansar. Vetskapen om att rätt är fel och fel är rätt. Fast egentligen vet man ingenting. Man går på känsla. Oavsett om det är riktigt eller ej så går man på känlsa. Magkänsla. En känsla som känner efter ända ner i magen. En känsla som säger att dagen innan inte fanns och att imorgon inte kommer.
Man minns allt och ingenting. Mina minnen, våra minnen.
hoppípolla
Den vackraste låten jag känner till. En låt som för mig symboliserar en tid som rann mellan mina fingrar. En tid jag inte kunde ta till vara på. En tid då jag inte var hel. Jag vill gråta. Men tiden är ljus och vacker. Jag vill le. Men inget kommer. Mitt ansikte kan inte uttrycka det jag känner. För den här känslan finns inte på riktigt. Mina minnen och känslor förblir suddiga i kanten. Som i en dröm. Och en dag kommer jag vakna upp i min säng utan att minnas den. Det lilla som kommer finnas kvar är en konstig känsla av tomhet.
solsken på min dag
Att fylla arton var så himla stort. Jag hade längtat i månader på att den dagen skulle komma. Här sitter jag nu ett år senare. Och det är inte alls så stort att fylla nitton. Det är som att fylla något ganska litet.
Las Vegas
2010-03-29
Han tittade på henne och räckte ut handen för att hon skulle ta den. "Anna-Ida" viskade han högt. Hennes namn liksom flöt ihop med musiken som dånade i lokalen. "Anna-Ida, när du står på scenen och öser, tänk då att det här är sista gången vi gör det här, hela klassen tillsammans". Något blev plötsligt grått och kallt i hennes kropp men hon han inte förstå varför för plötsligt hade han dragit upp henne och de sprang längs stolsraderna. Hon kunde inte bestämma sig om det var av glädje hon studsande sprang fram till scenen. Hon hann inte reflektera, inte smälta. De dansade och sjöng på scenen. Plötsligt klev hon ur bilden. Publiken fanns inte längre. Hon tittade på de andra och begrundade dem en och en. Det var först då hon förstod att den höll på att ta slut, hennes gymnasiedröm. Hon kunde känna den första tåren trilla ner för hennes kind.
du skulle gett mig lugnande
Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Det är rörigt. Det är mycket, och sen så lite på något sätt.
Det är känslor och det är gråsten. Kanske först rosa och sen färglöst?
På och av, av och på. Dansande, krystande. Leende, eller mer som ett bubblande skratt.
Med skrapsår på. Och myror. Myror som kliar och myror som sen spritter av en längtan.
Märks det att jag känner lycka och ångest för mest allting?
spring poetry
jag vill ha galet blommiga gummistövlar, vita converse och bara ben!
lite hyss
Sen måste jag nämna
att jag tänk lite, på livet
och sånt. Och jag kom
fram till en del smarta
saker.
Bland annat att Bells
är en fantastisk vän.
En sån där vän som
du kan ringa om allt
har skitit sig eller om
du bara har hyss för
dig och behöver höra
en ärlig uppfattning
om exakt hur sjuk i
huvudet du faktist är
för tillfället.
och om igen
2009-05-29
Jag är ledsen men sånt fungerar inte på mig när jag är så pass velande som jag faktist är.
95/5 fungerar inte och heller inte 99/1 för den delen.
För även om jag skulle gå 0,05 så skulle det bli jag som blev ansvarig för bollen,
Och tro mig, då blir jag om möjligt ännu mer komplicerad än vad jag redan är...
100/0, om du vill ha mig
Och kanske inte ens då
Baah, vill ha!
när du minst anar det
2009-04-16
Jag hade slängt ganska många personer i papperskorg. Men så tog jag upp en, alltså, bara för att titta lite på honom. Men då liksom välte papperskorgen och tänk, nästan allihop ramlade de ut dammiga och dana.
Så det är bara till att sortera på nytt. Ja, vilka som ska slängas igen och vilka som kanske ska få en andra chans.
Jag kanske ska vara försiktigt den här gången. För man vet ju aldrig hur många chanser man får. Men det är ju så svårt när dom är så satans många.
Ett ensamt litet bananskal hade klibbat sig fast på botten av papperskorgen och följde därför inte med de andra ut. Kanske blir han kvar där för alltid, men vad vet jag? Vilken minut som helst kan han också trilla ut. För han har påminnt mig två enstaka gånger med sin lukt, att han finns där.
Djupt där nere, i min lilla papperskorg.
