är jag förändringsfientlig?
Jag är väl inte arg egentligen, jag är väl bara rädd. Rädd för vad jag börja känna och längta efter. Rädd för att det inte ska besvaras och att jag ska ha öppnat mig för att sedan bli sviken och lämnad. Usch, det är så mycket lättare attt bara ha sig själv att sköta. Som en riktigt Power woman som inte behöver några män utan bara datar runt och dricker vin med tjejerna vecka efter vecka. Vilken tur att jag ska göra det imorgon då. Dricka vin med tjejerna alltså!
så jävla arg och förvirrad på mig, på er
Jag är bara en vanlig människa,
en människa med behov och känslor.
shut me up
Det saknas några ord på slutet i förra inlägget men jag kan inte finna dem.
En papperskorg som aldrig verkar tömmas
Precis som att energi inte kan förstöras utan övergår i annan skepnad, kan kemin mellan oss tydligen inte dö. Och jag tror inte jag vill att den ska det det heller. Såhär är alldeles lagom.
