Annaidacecilia

En vändpunkt. Jag kan inte hålla på så här. Jag har vetat om det men ikväll gick jag fullständigt in i väggen. Om jag inte skärper mig nu ber jag att du, min vän, ser till att jag får hjälp. För jag mår inte bra av att vara snäll och lojal mot alla. Särskillt inte när jag inte får minsta empati tillbaka. Jag kan inte jobba som jag gör. Jag får bara ångest av alla pengar som rullar in. För jag har inte ens tid att göra av med dem Absolut, jag är väl medveten om att det kommer bli svårt att leva utan samma inkomst, men hellre tid för mig, min familj och min vänner än att fortsätta såhär. Man kan inte offra familj, vänner och kärlek för sitt jobb och sen tro att man kan ersätta och finna detta där. Jobb är jobb, en arbetsplats. INTE ens liv och tid. INTE familj eller dejtingsajt. Nu har jag bara ett dilemma. Jag vet inte vad jag ska välja eller välja bort. Och om jag frågar en annan vän vet jag att svaret blir att ta bort collage, men det handlar nog mest om avund. Jag har så ont i huvudet. Jag har så ont i kropp och själ. Och jag får bara ångest av mig själv. Jag är så jäkla trött och besviken på mig själv som har fortsatt så här i 6 månader för mycket. Fyfan vad jag är trött på allt!

Utom alla sinnens fulla bruk. Full. Jag tänker en tanke. Tänker två. Jag tänker på dig.

Jag är inte rädd att bli sårad. Jag är rädd för vad jag kan komma att missa.

I'll do anything - Jazon Mraz

Jag kan klara av det mesta. När planeringen skiter sig i jobbet. När den skiter sig i familjen. När den skiter sig för vänner. Så visst fan ska jag klara av när inte karlar sköter sig som planerat!

Förra gången tog det aslång tid. Den här gången behövde jag bara få tycka illa om dig en kväll, sakna dig nästa, vara osäker tredje kvällen, vara med en annan fjärde kvällen, och vara likgiltid femte kvällen. Och ikväll och imorgonkväll kan jag kanske förlåta och släppa och var fasligt nöjd med mig själv och en vänskap med dig.

Om ikväll är sista natten

Det är inte rättvist!