iminlillapapperskorg

Dagen har varit helt okej. Eng. Nationella på morgonen tätt följt av musikteori som gick hyfsat. Lunchen var väl rätt äcklig men resten av dagen flöt på rätt snabbt.
Efter skolan gick Benjaminoch jag till Roslags Näsby där vi precis han ta varsin glass innan tåget kom. På vägen från tåget fjantade vi... sa jag vi? jag menar Benjamin sig och tog en massa bilder med min nya kamera.

Imorgon ska vi på djungelboken med klassen, och innan det så ska jag bruncha med andrea!
Nej snart ska jag ut och jobba mig lite i form inför cooper om några veckor, men innan det ska jag plugga lite kriminal teknologi, askul!

Varför är vissa inte som alla andra? Dom är utanför. Ingen kan svara på varför dom inte kan umgås med dom. Ofta får man bara svaren att det är deras eget fel att dom är utanför. Dom är konstiga, läskiga eller så går det bara inte att prata med dem för att de inte bjuder på sig själva.
Dom kanske luktar äcklig. Kanske pratar konstig. Kanske tror på någon gud. Eller det kan ju faktist vara så att dom har en superäcklig vårta på hakan där det växer långa svarta strån likt en spindels ben som försöker ta sig ut. Ja, hur weird är inte det?

Men om man går lite djupare då? Allt prat om att man adrig ska döma någon innan man verkligen lär känna personen, är inte det bara snack? För om det faktist var så att alla lärde känna varann på djupet, skulle då mobbing och dylikt existera?

Jag var utanför i 2:an.
Jag var 8 år och jag fick inte vara med. Ingen frågade om jag ville vara med och hoppa hage, byta bokmärken eller leka i skogen bakom skolans staket.
Fast jag fick faktist leka med några. Töntarna. Visst var dom snälla, men jag hade inte roligt med dom så det spelade ingen roll och jag gik för mig själv eller var med dom.

Med tiden blev det bättre. En anledning var nog för att jag fick en chaochao-docka som fick heta Kalle. Minns ni dom? Dockorna som vägde som en riktig baby! Jag fick vara med och leka igen, för att jag var som dom, eller ja, jag hade en likadan docka som dem. Kanske fick jag bättre självförtroende av skolans städare, Khalid. Varje gång vi gick förbi varandra i skolans trappor och korridorer så frågade han mig hur Kalle mådde. Det gjorde mig glad och kanske var det därför jag aldrig reagerat på att jag inte fick vara med från början.

Tiden går, och läker alla sår. Ja. Jag mår inte dåligt idag för det där som hände för tio år sedan. Men för de som lever kvar i det än idag? Som tycker att varje andetag inom skolans portar känns som ett hugg i ryggen, som aldrig fått visa vilka det verkligen är. Dom kanske inte är mobbade, för ingen slår eller spottar på dem. Men det är väl ända skillnaden mellan mobbad och utanför.

Skulle det inte kunna finnas en anledning till att de luktar äckligt, pratar konstigt, eller faktiskt inte bjuder på sig själva. Kanske har de precis fått veta att de är adopterade, att en släkting har dött eller så kanske det är så att de aldrig får chansen att faktiskt säga sin syn på saker och ting.

Kanske är den där tysta tjejen i din klass en kommande rock-stjärna? Du får i allafall inte veta om du aldrig frågar.

Yep, imorgon är det fredag igen och det ser jag fram emot! ( Är nog inte ensam om det heller skulle jag kunna tro)
Börjar 10.00 med lite Matematik och slutar 11.00. Tjaa.. ganska okej schema.
Hoppas det bli sol också, då blir jag så glad, längtar verkligen till sommaren nu!
Nej, nu ska jag återgå till mitt Biologi-pluggande, som faktist, tro det eller ej, men är rätt kul.

WOHO!