att vara ingenting och allting på samma gång

varken varm eller kall
varken glad eller ledsen
varken för mycket eller för lite


jag var bara jag, och jag satt precis där jag kände för att sitta
och så ska livet levas, även om det den här gången handlade om att sitta på 604ans buss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0