du skulle gett mig lugnande

Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Det är rörigt. Det är mycket, och sen så lite på något sätt.
Det är känslor och det är gråsten. Kanske först rosa och sen färglöst?
På och av, av och på. Dansande, krystande. Leende, eller mer som ett bubblande skratt.
Med skrapsår på. Och myror. Myror som kliar och myror som sen spritter av en längtan.

Märks det att jag känner lycka och ångest för mest allting?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0