då jag lyssnade på pojkpunk och var kär

ibland har man en känslor i kroppen som man inte kan beskriva

det kan vara som en ångestladdad tomhet. som en känsla av tillfredställese och välmående men ändå som en saknad av något som man inte har och som man egentligen inte vill ha. nostalgi. och musik jag inte lyssnat på sedan 2007.

blink 182


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0