Annaidacecilia

ibland är vägen hal om man slirar som på såpa. jag greppar och famlar i ljus och mörker. om vartannat. känns som att gamla planerings-annaida är varmt välkommen tillbaka så jag får pli på den här hösten. annars går det käpprätt åt helvete. det går bra nu. nog. kanske. hoppas jag.

Idag var första dagen i skolan. Jag hade försovit mig genom att tro att jag skulle jobba på Collage ikväll och ställde om klockan till 12 när den ringde 06.15, i en sömndrucken förvirran. Som tur var hann jag på nåt sätt rätta till det och vaknade upp kl 7.03. Plötsligt skulle jag hinna alla de där tjejiga morgon-sederna på 17 minuter vilket såklart inte var fullt tillräckligt. Resultatet blev en svärande Anna-Ida på tunnelbanan och en sista rush till rätt byggnad på SU. Dock hittade jag inte den förbannade hörsalen vi skulle till men däremot en tevlig tjej som jag tillsammans med till slut hittade rätt sal, bara 10 minuter in i föreläsningen... 3 h med en bra seminarelärare och trevligt sällskap och 1300 riksdaler fattigare kom jag hem med 7 böcker för terminen. Snabblunch och sen till kontoret för att uträtta lite mindre vettiga saker. Nu ska jag läsa 350 sidor, ringa Andrea och kolla hur det gått, dansa Pole Dance, kolla på True Talant och sen soooova.

När man rusar mot ett vägskäl i fasansfull hastighet gäller det att välja rätt, fortsomfan, höger eller vänster? Jag valde höger.

jag läser din twitter och ler. ibland vet jag precis vad du menar, ibland inte. och det är ju lite charmigt faktiskt, att du förmodligen känner likadant. <3

MJAU, vad jag har köpt tighta byxor!

Men om vi får smaka kakan så äter vi den ändå? Frågan jag måste ställa då är väldigt simpel och har bara två stavelser: Varför? (sen kan jag ju vara snäll och fylla ut den med glasyr och undra:) Varför fortsätta äta när den inte tillhör oss och det tillochmed står en STOR skylt med texten: "du får gärna smaka på mig när det passar mig, men jag kommer aldrig att bli varken din kaka, tårta eller biskvi. jag vill bara att du ska veta det med en gång, så det inte blir några missförstånd här!" Och ÄNDÅ så fortsätter vi att smaka på kakan, för att det inte finns några andra smarriga kakor för tillfället och för att man egentligen inte booorde äta just den här, och då blir den så mycket godare..? Den vill ju bara bli äten, och i n g e t m e r. Mmm. Gott! Men. När vi vill ha mer kaka då? när vi vill ha den i vår lilla kakburk, som bara man själv vet vart den står. När det retar gallfeber på nätterna, då blir det problem. Och man önskar att man inte ätit kakan från första början. Men då är det försent. Man har redan ett otroligt sockersug som inte är lätt att bli av med. Och man önskar plötsligt att man hade valt en frukt istället för en kaka den där första gången. Men flickor vill ha det vi inte kan få. Och frukter är tråkiga och växer på träd.

något som är mitt alldeles egna och där man kan få komma och hälsa på, om man är snäll.