Annaidacecilia

Men om vi får smaka kakan så äter vi den ändå? Frågan jag måste ställa då är väldigt simpel och har bara två stavelser: Varför? (sen kan jag ju vara snäll och fylla ut den med glasyr och undra:) Varför fortsätta äta när den inte tillhör oss och det tillochmed står en STOR skylt med texten: "du får gärna smaka på mig när det passar mig, men jag kommer aldrig att bli varken din kaka, tårta eller biskvi. jag vill bara att du ska veta det med en gång, så det inte blir några missförstånd här!" Och ÄNDÅ så fortsätter vi att smaka på kakan, för att det inte finns några andra smarriga kakor för tillfället och för att man egentligen inte booorde äta just den här, och då blir den så mycket godare..? Den vill ju bara bli äten, och i n g e t m e r. Mmm. Gott! Men. När vi vill ha mer kaka då? när vi vill ha den i vår lilla kakburk, som bara man själv vet vart den står. När det retar gallfeber på nätterna, då blir det problem. Och man önskar att man inte ätit kakan från första början. Men då är det försent. Man har redan ett otroligt sockersug som inte är lätt att bli av med. Och man önskar plötsligt att man hade valt en frukt istället för en kaka den där första gången. Men flickor vill ha det vi inte kan få. Och frukter är tråkiga och växer på träd.