Annaidacecilia

livet kan ta sådana helomsvängningar. eller är det bara mitt liv som är så? Ett telefonsamtal och så är livet på väg i en ny riktning. En puss och man ser saker med nya ögon. En uttalad mening, och så är man inte alls där man var tidigare. Ja, jag tjatar alltid om att jag aldrig slutar fashineras av livet. Det är helt sjukt, och alldeles alldeles underbart! (med visst bortseende från små mörka fläckar som man får sudda ut så gott det går.) Jag har alltid en plan för hur det ska bli, men jag snubblar hela tiden över nya beroende och oberoende variabler som ständigt kastar mig i nya riktningar. jag testar liksom rysk-tåg-roulette hela tiden. jag har ingen aning om var det slutar, typ? någon som förstår mig?