iminlillapapperskorg -

some people cry and some people don't. i cry. sometimes

Aha, så vi har en Kemi-labb, + kemi läxprov, biologi-arbete OCH datakunskap över jullovet. Suck.
Värre är att jag har MODERKAKSDJUR (!) på biologiarbetet. Jaha, jaså. Öh ?! och vad exakt är ett moderkaksdjur då? hum, den kanske har.. moderkaka? WOHO 1-0 till annaida! BLÄ.
Hade hellre tagit PUNGdjur eller något sånt trevligt.

men nu på lite trevligare tankar, och det bästa är ( ja vicky, jag tänker på dig nu) är att VISSA personen kommer att vrida sig när dom läser följande mening... ( tysssssnad) JAG SKA TILL THAAAAAILAAAAND imorgon.
Wii. fast. (och jessica kan slänga sig i väggen för sina 6 dagar från gustav) jag ska vara ifrån min älskade benjamin i sexton dagar. Det kommer nog inte bli så bra. nej. Inte bra alls.
Nu blev det dålig stämning och jag vill inte skriva mera.

2007-12-26 @ 18:29:24 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

dagens goda gärning

Idag avrundade jag uppåt när jag handlade. Bris fick alltså några slantar av mig.
Vad jag kpte är däremot hemligt. God Jul

2007-12-23 @ 21:28:41 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

suck.

idag börjar jag kl. 14.00. jag varknar 8.45 KUL!
jag är sjuk. KUL!
på tv är det; våra bästa år, brum, tv-shop, capis SKITKUL!

Fast i eftermiddag ska jag på en romantisk middag med min pojkvän som kock!
Det ska bli supermys

Nakna kocken?

2007-12-20 @ 10:12:38 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Var miljövänlig, använd string.

2007-12-19 @ 15:57:38 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

15 december

Och så går jag där, och känner sig precis som en 7åring på väg hem från skolan. Ute är det mörkt som om klockan vore mycket, men den är bara 4 på eftermiddagen.
Mina steg mot trottoarenens asfallt. Jag tittar ner mot den och den avslöjar för mig hur trött och grå den känner sig iklädd vinterns första frost.
Vinter.
Kallt och mörkt. Kylan tränger in genom tygets ytterst små hål i min jacka, och letar sig ända in till min hud. Som små små nålar utan barmhärtighet sticker dem mig gång på gång.
Precis som en liten 7åring leker jag med min skugga som bildas av gatulycktornas ljus. Först existerar han inte. Sen plötsligt. Precis när jag passerar det dova ljuset, dyker han upp som en liten liten dvärg, för att sedan växa sig stor och stark och han växer sig längre än vad jag någonsin kommer att bli. Sen, plötsligt, avtar han och lämnar mig ensam där i nytt dovt ljus.
Jag ignorerar kylan och skyndar på stegen, för att få ännu lite sällskap på den mörka vägen hem.

2007-12-15 @ 14:50:11 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()