deep or different
Jag vet inte riktigt vad jag känner. Besvikelse, glädje, ensamhet, förakt?
Jag hade en konstig dröm i natt. Jag var en man i 30års åldern som hade en dotter. Allt utspelade sig i en Kyrka. Jag minns inte så mycket om vad som hände i början, varför jag kom till kyrkan eller så. Men något inom mig sa att prästens baktanke inte riktigt var den lovande predikan som han sjöng ut, utan att det på något sätt ville alla i församlingen ont. Jag bar min dotter nära mig hela tiden. Påstod att hon behövde gå på toaletten men blev nekad att lämna salen. Paniken steg men jag spelade lugn. Det enda som for runt i mitt huvud var tankarna på hur jag skulle kunna ta mig ut.
Det fanns en pool under salen, där barn döps för att få guds skydd. Jag tänkte ta mig ner där men min magkänsla stoppade mig. Förmodligen skulle den onda mannen dränka alla där. Inom mig kunde jag höra de kvävda skriken och de panikartade plaskanden som skapats av ett trettiotal dödsångestfyllda fängslade människor.
Jag hittade en dörr bortom orgeln där en trappa ledde ner. Det var mörkt kallt och läskigt, men jag tänkte inte längre på mig själv. Min dotter var allt jag hade och känslan av att förlora henne gav mig mod. Jag följde de nedåtledande trappstegen och kramade hårt mitt barn. Vid trappans slut öppnades de låga taket och jag befann mig i något som liknade fängelsehålor. Jag andades tyst och höll för min dotters mun för att hon inte skulle ge ifrån sig några ljud. Men när vi hörde en mansröst ropa gnydde hon till. Jag andades inte, utan tryckte mig mot de våta väggarna. Steg närmade sig. jag tryckte mig ännu tätare mot väggen, men utan resultat. Två män stormade fram mot mig, prästen och kyrkohedern. De slet min dotter ur mina armar och satte mig i en cell så liten att det inte gick att stå rak. Golvet av våt jord under mig försvann för min syn, jag föll.
Hopkrupen och ensam vaknade jag panikslagen i min säng 04:32 i morse. Allt snurrade i mitt huvud. Runt runt. Det fanns ingen som kunde ta mig i sina armar och viska att allt var okej.
Hela dagen har drömmen periodvis spelats upp i mitt huvud. Scen efter scen. Det skulle vara skönt att ha en drömskådare som ger mig svart på vitt vad den betyder. Men jag kanske förstår egentligen. Om jag tittar riktigt noga och tänker bort de konkreta som att jag var en trettioårig man eller att ellt utspelades i en kyrka.
Kanske fick denna läskiga dröm, denna mardröm, mig att tänka i nya banor. För visst var det mig själv jag spelade huvudrollen i skäckdramat - Anna-Ida i det verkliga livet.
Jag hade en konstig dröm i natt. Jag var en man i 30års åldern som hade en dotter. Allt utspelade sig i en Kyrka. Jag minns inte så mycket om vad som hände i början, varför jag kom till kyrkan eller så. Men något inom mig sa att prästens baktanke inte riktigt var den lovande predikan som han sjöng ut, utan att det på något sätt ville alla i församlingen ont. Jag bar min dotter nära mig hela tiden. Påstod att hon behövde gå på toaletten men blev nekad att lämna salen. Paniken steg men jag spelade lugn. Det enda som for runt i mitt huvud var tankarna på hur jag skulle kunna ta mig ut.
Det fanns en pool under salen, där barn döps för att få guds skydd. Jag tänkte ta mig ner där men min magkänsla stoppade mig. Förmodligen skulle den onda mannen dränka alla där. Inom mig kunde jag höra de kvävda skriken och de panikartade plaskanden som skapats av ett trettiotal dödsångestfyllda fängslade människor.
Jag hittade en dörr bortom orgeln där en trappa ledde ner. Det var mörkt kallt och läskigt, men jag tänkte inte längre på mig själv. Min dotter var allt jag hade och känslan av att förlora henne gav mig mod. Jag följde de nedåtledande trappstegen och kramade hårt mitt barn. Vid trappans slut öppnades de låga taket och jag befann mig i något som liknade fängelsehålor. Jag andades tyst och höll för min dotters mun för att hon inte skulle ge ifrån sig några ljud. Men när vi hörde en mansröst ropa gnydde hon till. Jag andades inte, utan tryckte mig mot de våta väggarna. Steg närmade sig. jag tryckte mig ännu tätare mot väggen, men utan resultat. Två män stormade fram mot mig, prästen och kyrkohedern. De slet min dotter ur mina armar och satte mig i en cell så liten att det inte gick att stå rak. Golvet av våt jord under mig försvann för min syn, jag föll.
Hopkrupen och ensam vaknade jag panikslagen i min säng 04:32 i morse. Allt snurrade i mitt huvud. Runt runt. Det fanns ingen som kunde ta mig i sina armar och viska att allt var okej.
Hela dagen har drömmen periodvis spelats upp i mitt huvud. Scen efter scen. Det skulle vara skönt att ha en drömskådare som ger mig svart på vitt vad den betyder. Men jag kanske förstår egentligen. Om jag tittar riktigt noga och tänker bort de konkreta som att jag var en trettioårig man eller att ellt utspelades i en kyrka.
Kanske fick denna läskiga dröm, denna mardröm, mig att tänka i nya banor. För visst var det mig själv jag spelade huvudrollen i skäckdramat - Anna-Ida i det verkliga livet.
Kommentarer
Trackback
