iminlillapapperskorg

Hunger. Som små maskar som ålar och kråmar sig i min magsäck. Som om dom gröper ur de sista restena från dagens lunch. De vill inte sluta, även om jag sagt åt dem gång på gång att lägga av med dessa fasoner. Nej. De fortsätter med sin festmåltid. Där inne, där de vet att jag inte kommer åt dem.
Jag tror minsann att de bjudit alla som de känner.
Att pappa inte kan laga lite mat till mig. Jag sniffar lätt. Nej, jag kan inte känna lukten av matos.
 Jag ska nog allt se till att han får lite Hungersmaskar i sin mage så han förstår att det är dags att äta. För med god mat tänker jag kväva maskarna. En efter en. En lång och smärtsam död ska inledas. Som med en atombomb ska jag utplåna dessa jävulska djur med mina tuggor av söndermald mat blandat med saliv.

Där punkterade de lungan också, Järnspikar alltså. Jag får nog laga ihop lite ammunition själv verkar det som.