jag blir tokig, det äter mig inifrån



ångest
över den tidsbrist du ger mig
ångest
över det du blandat mig in i
Du snörjde mig runt ditt lillfinger
 för att sen lämna mig i ett mörkt hörn
där inte ens dammtussarna
 går att urskilja




snälla, jag behöver verkligen sova  
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0