jag blir tokig, det äter mig inifrån
ångest
över den tidsbrist du ger mig
ångest
över det du blandat mig in i
Du snörjde mig runt ditt lillfinger
för att sen lämna mig i ett mörkt hörn
där inte ens dammtussarna
går att urskilja
snälla, jag behöver verkligen sova
Kommentarer
Trackback
