Annaidacecilia

Idag var första dagen i skolan. Jag hade försovit mig genom att tro att jag skulle jobba på Collage ikväll och ställde om klockan till 12 när den ringde 06.15, i en sömndrucken förvirran. Som tur var hann jag på nåt sätt rätta till det och vaknade upp kl 7.03. Plötsligt skulle jag hinna alla de där tjejiga morgon-sederna på 17 minuter vilket såklart inte var fullt tillräckligt. Resultatet blev en svärande Anna-Ida på tunnelbanan och en sista rush till rätt byggnad på SU. Dock hittade jag inte den förbannade hörsalen vi skulle till men däremot en tevlig tjej som jag tillsammans med till slut hittade rätt sal, bara 10 minuter in i föreläsningen... 3 h med en bra seminarelärare och trevligt sällskap och 1300 riksdaler fattigare kom jag hem med 7 böcker för terminen. Snabblunch och sen till kontoret för att uträtta lite mindre vettiga saker. Nu ska jag läsa 350 sidor, ringa Andrea och kolla hur det gått, dansa Pole Dance, kolla på True Talant och sen soooova.

När man rusar mot ett vägskäl i fasansfull hastighet gäller det att välja rätt, fortsomfan, höger eller vänster? Jag valde höger.

jag läser din twitter och ler. ibland vet jag precis vad du menar, ibland inte. och det är ju lite charmigt faktiskt, att du förmodligen känner likadant. <3

MJAU, vad jag har köpt tighta byxor!

Men om vi får smaka kakan så äter vi den ändå? Frågan jag måste ställa då är väldigt simpel och har bara två stavelser: Varför? (sen kan jag ju vara snäll och fylla ut den med glasyr och undra:) Varför fortsätta äta när den inte tillhör oss och det tillochmed står en STOR skylt med texten: "du får gärna smaka på mig när det passar mig, men jag kommer aldrig att bli varken din kaka, tårta eller biskvi. jag vill bara att du ska veta det med en gång, så det inte blir några missförstånd här!" Och ÄNDÅ så fortsätter vi att smaka på kakan, för att det inte finns några andra smarriga kakor för tillfället och för att man egentligen inte booorde äta just den här, och då blir den så mycket godare..? Den vill ju bara bli äten, och i n g e t m e r. Mmm. Gott! Men. När vi vill ha mer kaka då? när vi vill ha den i vår lilla kakburk, som bara man själv vet vart den står. När det retar gallfeber på nätterna, då blir det problem. Och man önskar att man inte ätit kakan från första början. Men då är det försent. Man har redan ett otroligt sockersug som inte är lätt att bli av med. Och man önskar plötsligt att man hade valt en frukt istället för en kaka den där första gången. Men flickor vill ha det vi inte kan få. Och frukter är tråkiga och växer på träd.

något som är mitt alldeles egna och där man kan få komma och hälsa på, om man är snäll.

i natt fick jag en jättedipp. plötsligt var allt dåligt och hemskt och skrämmande och jag kände mig supermisslyckad. jag sökte en plötslig tröst i nostalgin och mindes och glorifierade de senaste fem åren så mycket att jag ville gå sönder. för hur ska kommande fem år kunna vara ens hälften så bra? tack och lov svarade jannie när jag ringde och pratade sansat och klart med en uppenbart ledsen och rosépåverkad anna-ida. tack! nu när jag skriver av mig kan jag plötsligt se uppehållet mellan regndropparna, jag behöver en förändring, drastisk eller ej men en plan för hösten måste jag ha när mina gamla gick i kras. på så sätt kan jag lämna mina minnen, fortfarande vackra, bakom mig men fortsätta längta till det som ska komma.

i love this summer, i really do. in all kind of ways.

och lämna dig bakom mig? men det vill jag inte, jag vill inte lämna, jag vill ha kvar. men jag vet hur det blir om vi ses igen. det kommer bli just så som jag vet att det kommer bli om vi ses. och det finns bara en faktor som kan få oss att inte träffas. vilket cckså känns lite tråkigt. jag hatar att jag inte kan bestämma hur det ska bli. och jag hatar än mer att jag är nyfiken på hur det kommer bli.

känns som att det kan bli en till sista minuten för mig i sommar, men den här gången kanske jag slipper att säga upp mig minutrarna innan.

jag har fällt en tår men får ta mig i kragen. jag har haft ångest för att börja plugga så tidigt trots att jag var så sjukt taggad. så i höst ska jag ta tillfället i akt! sen undrar jag vad alla karlar plötsligt vill. det måste vara mina blonda lockar som spökar, eller så är min frånvaro något så fantastiskt tilldragande och spännande. för jag trodde ni hade gjort klart för mig att jag inte var så intressant längre. eller? eller?

Was the last time you got it baby

så spontant och olikt mig! Sen kom ett litet bakslag men nu kan jag inte annat än att garva högt! Tack Andrea för att du förser min luft med syre. Jag älskar dig.

Idag kom jag på att mina fyra bästa vänner alla har skaffat sig var sin pojkvän. Inte konstigt att jag är lite ensam idag. Men Anna får väl bjuda ut Ida på dejt :)

En vändpunkt. Jag kan inte hålla på så här. Jag har vetat om det men ikväll gick jag fullständigt in i väggen. Om jag inte skärper mig nu ber jag att du, min vän, ser till att jag får hjälp. För jag mår inte bra av att vara snäll och lojal mot alla. Särskillt inte när jag inte får minsta empati tillbaka. Jag kan inte jobba som jag gör. Jag får bara ångest av alla pengar som rullar in. För jag har inte ens tid att göra av med dem Absolut, jag är väl medveten om att det kommer bli svårt att leva utan samma inkomst, men hellre tid för mig, min familj och min vänner än att fortsätta såhär. Man kan inte offra familj, vänner och kärlek för sitt jobb och sen tro att man kan ersätta och finna detta där. Jobb är jobb, en arbetsplats. INTE ens liv och tid. INTE familj eller dejtingsajt. Nu har jag bara ett dilemma. Jag vet inte vad jag ska välja eller välja bort. Och om jag frågar en annan vän vet jag att svaret blir att ta bort collage, men det handlar nog mest om avund. Jag har så ont i huvudet. Jag har så ont i kropp och själ. Och jag får bara ångest av mig själv. Jag är så jäkla trött och besviken på mig själv som har fortsatt så här i 6 månader för mycket. Fyfan vad jag är trött på allt!

Utom alla sinnens fulla bruk. Full. Jag tänker en tanke. Tänker två. Jag tänker på dig.

Jag är inte rädd att bli sårad. Jag är rädd för vad jag kan komma att missa.

I'll do anything - Jazon Mraz

Jag kan klara av det mesta. När planeringen skiter sig i jobbet. När den skiter sig i familjen. När den skiter sig för vänner. Så visst fan ska jag klara av när inte karlar sköter sig som planerat!

Förra gången tog det aslång tid. Den här gången behövde jag bara få tycka illa om dig en kväll, sakna dig nästa, vara osäker tredje kvällen, vara med en annan fjärde kvällen, och vara likgiltid femte kvällen. Och ikväll och imorgonkväll kan jag kanske förlåta och släppa och var fasligt nöjd med mig själv och en vänskap med dig.